Lyssna
Järnvägsspår i solnedgång, fotade i perspektiv/närbild, som försvinner i horisonten.

Att resa som blind

Hur det fungerar att ge sig ut på resa när man är blind. Som jag beskrivit tidigare så är det inte bara för mig att ta bilen och åka dit jag vill utan jag är beroende av färdtjänst och kollektivtrafik. Ska jag resa längre sträckor så är det tåg som gäller.

Att resa med tåg och kollektivtrafik fungerar väldigt bra, båda har så kallade utrop så att man vet vilken station man närmar sig. Åker man tåg kan man i samband med att man beställer resan begära ledsagning. Då får man hjälp ombord och till rätt sittplats och när man är framme vid destinationen blir man uppmött och får hjälp att t ex hitta taxi eller busshållplats för vidare transport. På många järnvägsstationer och resecentra finns det idag taktila ledstråk man kan följa för att exempelvis komma till perrongen eller mötesplats för ledsagare.

Om man har en smartphone så finns det flera bra appar som gör det möjligt att enkelt ta reda på tåg- och busstider. Läs mer om appar i ett senare inlägg!

//Fredrik

Fredrik, med käpp i handen, på väg ombord på tåget.

Jag tillsammans med min vän Jerker, vi sitter vid köksbordet och tar ett glas.

Att umgås som blind

Att umgås som blind är egentligen inte annorlunda mot att umgås som seende.

Jag umgås med både seende personer och personer som är i samma situation som mig. När vi som är blinda träffas gör vi det som när vem som helst träffas. Vi tar en fika, äter en bit mat eller tar ett glas. Det minsta vi pratar om är vårt funktionshinder.

Skillnaden, för en seende person, att med att umgås med en blind är mer åt det praktiska hållet. Som seende måste man visa lite mer och gärna tala om och beskriva hur något ser ut där man befinner sig, till exempelvis på kafé eller hemma hos någon.

Har jag däremot seende personer hemma hos mig så måste jag se till att tända belysning när det blir mörkt. Det har hänt att alla mina lampor som går på timer slocknade när jag hade en seende kompis hemma. Men det gick bra ändå, jag erbjöd mig att tända. :-)

Socialt när man pratar är det ingen större skillnad. Jag själv använder exempelvis talesättet ”ser”, för jag ser ju på mitt sätt. Jag upplever ibland att personer ”väger ord” av rädsla för att jag ska ta illa upp om man säger något som har med det visuella att göra men det blir snarare fel istället om man gör det.

 

//Fredrik

" "

Fel: Kontaktformulär hittades inte.