Att umgås som blind

Att umgås som blind är egentligen inte annorlunda mot att umgås som seende.

Jag umgås med både seende personer och personer som är i samma situation som mig. När vi som är blinda träffas gör vi det som när vem som helst träffas. Vi tar en fika, äter en bit mat eller tar ett glas. Det minsta vi pratar om är vårt funktionshinder.

Skillnaden, för en seende person, att med att umgås med en blind är mer åt det praktiska hållet. Som seende måste man visa lite mer och gärna tala om och beskriva hur något ser ut där man befinner sig, till exempelvis på kafé eller hemma hos någon.

Har jag däremot seende personer hemma hos mig så måste jag se till att tända belysning när det blir mörkt. Det har hänt att alla mina lampor som går på timer slocknade när jag hade en seende kompis hemma. Men det gick bra ändå, jag erbjöd mig att tända. :-)

Socialt när man pratar är det ingen större skillnad. Jag själv använder exempelvis talesättet ”ser”, för jag ser ju på mitt sätt. Jag upplever ibland att personer ”väger ord” av rädsla för att jag ska ta illa upp om man säger något som har med det visuella att göra men det blir snarare fel istället om man gör det.

//Fredrik